En dag full med känslor och minnen
När jag nästan var 8 år dog min farmor väldigt plötsligt. Jag minns dagen än idag. Min familj var på semester och jag och mina syskon var och fiskade krabbor. Jag halkade på en blöt sten och slog upp ett jättestort sår på knät... och sprang hem till mamma och pappa i stugan. Men jag grät inte så mycket, men jag sa "Jag ska visa farmor detta när vi kommer hem!". Jag hann aldrig visa det. Senare på dagen ringde pappas bror och berättade att farmor fått en hjärtinfakt och låg på akuten. Vi bestämde att avbryta semestern och åka hem, men hann inte ens packa väskorna så ringde telefonen igen... då hade farmor lämnat oss. Jag minns när jag satt och grät i soffan i stugan. Jag minns det så väl.
Jag kunde inte förstå att farmor som var så pigg och glad innan vi åkte nu inte fanns mer.
Nu har det gått lite mer än 10 år sen detta hände, och jag börjar fortfarande gråta bara jag sätter en blomma på graven. Hon var en ängel, hon är en ängel. Det går inte beskriva hur underbar hon var.
Men iallafall, anledningen till att jag berättar detta nu är för att min låtsas-farfar dog för ett tag sedan så det nu var dags att tömma lägenheten. Idag hade alla barnbarn chansen att ta vad man ville ha som minne.... och detta väckte starka känslor hos mig. Jag önskar att farmor var här.
Jag tog iallafall en liten fågel som jag alltid gillat som mindre. Och en fin gammal ask med rött mjukt tyg i.
Sen fick jag även farmors gamla kaffe-servis av pappa och sen fick jag farmors fina armband. Ett armband jag minns så väl, hon hade den hela tiden tror jag, eller iallfall väldigt ofta... och det fick jag ärva. Det är så fint, och så fullt med minnen.
Jag gråter nästan nu. Jag saknar henne.
