bättre humör idag
Ja, ni i skolan märke nog att jag var lite nerstämd och allmänt irriterad/arg igår sista stunden av bildlektionen.
Jag blev på lite dåligt humör igår eftersom min mentor hade pratat med skolsköterskan om mig igår och hon hade kallat dit mig. Hon berättade att min mentor sagt att han aldrig sett mig äta i skolan.
Sanningen är den att jag visst äter, fast kanske inte så mycket. Jag har aldrig varit nån storätare. Och äter jag inte i skolan så äter jag hemma eller går till ICA och köper nåt att äta. Så det var en falsk anklagalse.
Men när jag sa det till skolsköterskan så sket hon fullständigt i vad jag sa, jag är ju bara en liten dum elev som man inte kan lyssna på. Det är ju mycket bättre att lyssna på en gubbjävel kallad mentor som påstår saker som inte stämmer. Men det är klart, han kanske aldrig har sett mig äta i skolan, för HAN ÄTER JU SJÄLV ALDRIG I MATSALEN! Då är det inte så lätt att se mig! Pucko!!!!
Aja, det som irriterade mig mest var ändå att skolsköterskan till slut anklagade mig för att ha ätstörningar och hon sa även att hon trodde jag lät bli att äta medvetet! Hon lyssnade ju ingenting på vad jag sa! BAAAAH!
För er som undrar, NEJ, jag har inte ätstörningar och jag ÄTER visst!
De där anklagelserna blev lite mycket och när jag kom hem sprack muren runt mina känslor och jag började storlipa. Hon sa det på ett så klumpigt sätt och för mig, som alltid ätit lite och alltid fått höra det, så blev detta droppen som gjorde att det rann över.
Dagen fortsatte kasst, tänker inte ens rabbla upp allt. Och denna dagen började kasst, missade nästan bussen, och i skolan var min stol borta (en uppgift, alla har fått en stol som vi designar om). Men efter aslång tid hittade vi stolen som 3:orna hade snott och hade vid deras kroki-lektion. Så jävla snällt lixom, bara ta en stol för nån. Grr!
Sen vände det iallafall och dagen blev bara bättre.
Så nu är jag go o glad igen, så ska det vara!
Snart ska vi åka till Värnamo och fira en bekant som fyller år. I helgen kanske, men bara väldigt löst kanske, kommer Rigge o hälsar på. Han är hemma på permission nu.
Så, nu har jag inte mer att skriva, nu ska jag försöka tvätta bort den svarta fägen från handen (som inga medel bitit på än). Vill ju inte ha en svart hand när vi åker till Värnamo. Haha.
Jag blev på lite dåligt humör igår eftersom min mentor hade pratat med skolsköterskan om mig igår och hon hade kallat dit mig. Hon berättade att min mentor sagt att han aldrig sett mig äta i skolan.
Sanningen är den att jag visst äter, fast kanske inte så mycket. Jag har aldrig varit nån storätare. Och äter jag inte i skolan så äter jag hemma eller går till ICA och köper nåt att äta. Så det var en falsk anklagalse.
Men när jag sa det till skolsköterskan så sket hon fullständigt i vad jag sa, jag är ju bara en liten dum elev som man inte kan lyssna på. Det är ju mycket bättre att lyssna på en gubbjävel kallad mentor som påstår saker som inte stämmer. Men det är klart, han kanske aldrig har sett mig äta i skolan, för HAN ÄTER JU SJÄLV ALDRIG I MATSALEN! Då är det inte så lätt att se mig! Pucko!!!!
Aja, det som irriterade mig mest var ändå att skolsköterskan till slut anklagade mig för att ha ätstörningar och hon sa även att hon trodde jag lät bli att äta medvetet! Hon lyssnade ju ingenting på vad jag sa! BAAAAH!
För er som undrar, NEJ, jag har inte ätstörningar och jag ÄTER visst!
De där anklagelserna blev lite mycket och när jag kom hem sprack muren runt mina känslor och jag började storlipa. Hon sa det på ett så klumpigt sätt och för mig, som alltid ätit lite och alltid fått höra det, så blev detta droppen som gjorde att det rann över.
Dagen fortsatte kasst, tänker inte ens rabbla upp allt. Och denna dagen började kasst, missade nästan bussen, och i skolan var min stol borta (en uppgift, alla har fått en stol som vi designar om). Men efter aslång tid hittade vi stolen som 3:orna hade snott och hade vid deras kroki-lektion. Så jävla snällt lixom, bara ta en stol för nån. Grr!
Sen vände det iallafall och dagen blev bara bättre.
Så nu är jag go o glad igen, så ska det vara!
Snart ska vi åka till Värnamo och fira en bekant som fyller år. I helgen kanske, men bara väldigt löst kanske, kommer Rigge o hälsar på. Han är hemma på permission nu.
Så, nu har jag inte mer att skriva, nu ska jag försöka tvätta bort den svarta fägen från handen (som inga medel bitit på än). Vill ju inte ha en svart hand när vi åker till Värnamo. Haha.
Lämna en kommentar
Trackback
